optimisten i mig manar

du detta klarar galant

även om andra förmanar

säger jag är en klant

för länge jag lyssnat på andra

trott mig själv vara ingenting 

jag alltid mig själv att klandra

nu jag vet att någonting

jag är, jag kan, jag vet

går med huvudet högt

inte längre en hemlighet 

i sinnet mitt inte längre höst

inga bojor kan mig fånga

jag är fri såsom fågel i träd

dikter jag kan skriva många

på min underbara färd

till diktens värld jag styr min kosa

där är orden mina vänner

där är enda färgen rosa

och jag enbart glädje känner