Arg vs ledsen

Du ser mig inte.

Iakttagit dig en lång stund, tiden har stannat till fast den inte gjort det.

Du ser mig inte.

Du är upptagen, distanserad i något du måste uträtta.  Min tanke är av en annan karaktär "Det du har lämnat hos mig är åtrå, en mersmak av din personlighet. “ Här är du, du befinner dig i en helt annan värld som ingen annan än dom väsen som rör sig djupt inombords hos dig.

Kan du känna min närvaro?

“Min blick är fästnaglad, centrerad som ett kryss, just på dig, du vankar fram och tillbaka som en hemlig agent. Solen träffar ditt ljusa hår när du med häftiga steg rör dig runt hörnet av byggnad.”

Du har charm, men inte nu, du är den som bestulit mitt hjärta. Här ute sticker solen med sina strålar, den gör försöker att jaga bort vintern, men det känns alltför tidigt.

Du ser mig inte.

En filosof går fram sen tillbaka, agiterad beslutsamhet, ilska, nedstämdhet, tiden kostar på. Du ändrar skepnad, där i min fantasi, är du både agenten, sedan en fem stjärnig general som med bestämda steg i sin paraduniform marscherar fram och höjer rösten.

Du ser mig inte .

Mina tankar; Dig vill jag ha, du har fjädrar i håret ljusblåa och röda, de är anslutna till dina blonda lockar. En vit ullig tröja som dölje dina former vacker är du.

I

Tiden här rinner iväg med ett lidande och låter förtvivlan slå följe. Ska man interpellera, gå fram ur sitt gömsle, ställa den enkla frågan hur det är fatt?   

Du ser mig inte .

Agenten det är du, eller har det blit ombytta roller, iakttar gör vi båda.

Du ser inte mig.

Uppslukad är du. Upprörd och arg, dina steg ökar i takt, ständigt samma punkt där vid husknuten.  

Du ser mig.

Du pratar i något rosafärgat.

Försvinner bakom knuten.  En explosion av ord, känslor släpps fram.

Du ser mig inte mer, men jag hör dig. Ilskan hos dig...

Jag kan inte se.

Du kan inte dölja.

Något far i backen med en smäl.