när vintern gett vika för våren

och tussilagon lyser gula

då syns inte längre spåren

i trädgården kan man pula

luften mättad med vårens toner

själen sitt lystmäte får

i anden man rofyllhet känner

på promenad man går

våren en glädjens tid

fylld av hopp och förtröstan

man blir aningen timid

inte alls som hösten

så nu väntar jag på våren

och all dess prakt

trots alla åren

den har mig i sin makt