"Poesi är förvisso inte detsamma som vers, men något slags rytmisk effekt vill det nog till för att en text skall kännas poetisk.
Pretentiösa typografiska uppställningar av ord utan rytm förekommer numera allmänt... De kallas dikter, och gärna det - men ingen som läser dem kommer ihåg dem en timme efteråt.

Största förtjänsten med poesi
är
att den fastnar i minnet och vill förbli
där.

Romaren Horatius skrev på sin tid ett roligt och tänkvärt versbrev om poesiens konst, De arte poetica;...Horatius menar att poesi gott kan förena det nyttiga med det behagliga, men han anser också att den kräver ett särskilt språk med en högtidligare klang än prosans.
...andra har tyckt att poesi nödvändigtvis hör samman med inspiration och hänförelse och omöjligen kan ha någon tjänande (=nyttig) uppgift.
Det traditionella poesispråket har dock sett sina bästa dagar"
---
Läsare av mina dikter på denna sajt har nog redan sett att jag tycker om klassiska versformer och gärna vill ha en tydlig rytmisk struktur även i dikter som är skrivna på s.k. fri vers. Antagligen har jag ett slags magistral börda att bära som en yrkessjukdom från mitt lärarliv. Det finns en sorts pedagogisk avsikt med mina poem, som säkert kan upplevas som påfrestande ibland. De är inte så ofta rena personliga känsloutbrott, även om sådana också finns emellanåt.
Poesi är för mig ett behagligt hantverk och en avvägning mellan nytta och nöje, mellan mig och läsaren. Alltså håller jag mig till Horatius hållning och, skulle jag tro, även till Alf Henriksons.