Anar man inte en ljusare ton
trots falska psalmer
och nyckfulla löften
i bokskogens stela församling?

Känner man inte en gungande rytm,
en blåare blues
i studsande synkoper
mot himlens isblå kapelltak?

Förnimmer man inte ett bönebrus,
en jordens suckande gospel
i tjälens negroida spiral
under februaris svängiga predikan?