känner att jag borde ta tag i mitt liv som normala människor gör,
gå en kurs i mindfulness, köpa en almanacka, bli vegan och
boka en resa till köpenhamn.
men jag sitter här
skriver dikter om dig, stressröker mina skitäckliga röda winston, pluggar inte, sväljer mina ångestdämpande med kaffe och hoppas
att mitt hjärta ska sluta slå så jävla hårt.

för dig åtminstone.