Kungarnas färdväg ses sträckas åt norr
går mellan bortbyggda fornfält och spår
får oss att tänka på tider som flytt
våldsdramatiken vid Brunkebergs snår
Hisnande utsikt, du skapar din värld
visar oss aldrig dess liv i detalj
Finge jag för en sekund stiga av
blott för att nudda vår stadsbilds emalj
skulle jag peta på spirors palats
kanske få med mig en bit av var plats

Upp med ballongen prompt skulle vi gå
sedan i korgen bli sittande kvar
Slagna av hopp inför allt vad du ger
fann vi för gott att bli fast där vi var
Trängas var vi sedan långt vana vid
Världen är liten var än vi befinns
Svettas gör ingen i fordonets stål
fastän envar all sin litenhet minns
Gyllene stad, ja, här har du oss nu
ganande skaran från skyarna sju

Staden blir mindre, och himlen blir stor
kvällen blir större, men skogen blir störst
Här har nog rövare dvalts i en masse
frågan är vem som den upptäckte först
Småvägar ringlar från Märsta station
omringar åldrande åker som äng
Där, ja, just där, har jag cyklat en gång
Färden likt nu gick i flygande fläng
Snart, när ballongen sitt slutmål har nått
skall jag nog skryta om synen jag fått

Dala, ballongen, ta mark med oss i
Bäst är på jorden, om skönt i vår sky
Långt har vi åkt, men vi har känt igen
åtskillig vägsträcka, stadsdel och by
Därför tycks storstäder underligt små
Allt går att nå utan stort äventyr
Allt går att äga i ljusets minut
liksom förlora i natten obskyr
När jag min luftfärd mot gångsteg har bytt
kommer rakt intet att framstå som nytt.



5/2 2019