|
|
Julen i nådens år 2004 spejade jag lite väl djupt i det mångfaldigt urdruckna starkvinsglöggsglaset och en vision BLOSSAde upp för min inre syn
Starkvinsglöggsprofetian
- Det var den fjärde dagen då jag njöt min starkvinsglögg, och följande bildspel tog form i min av vin och kryddor omtöcknade själ.
- I den yttersta av tider, den som alltid har varit, är och komma skall, kommer en stjärna, vilken icke är en himlakropp, att lysa och skimra i människornas sinnen likt ett glödande kol i nattens brunn, men också i människornas yttre värld, där ovan på himlens skyar, men likväl icke.
- Ett avgrundsväsen skall stiga upp ur jordens innanmäte och utspys framför Ljusets Stad och bemäktiga sig denna, medan dess frätande fradga skall förblinda människorna. En elvahövdad drake, så väldig att den sträcker ut sin ofantliga kropp bortom himlens skyar, skall förmörka solen och stjärnehimlen en vår, en halv vår och en tredjedels vår, och en ohörbar kristall skall klinga i rymdens tystnad, så att människorna bävar som inför ett stort oväder, vilket aldrig bryter ut.
- Den Gamle, Intighetens Härskare, skall göra en sista framstöt för att rädda sitt rike genom att försöka förgöra Ljusets Stad, men från Den Djupa Grottan mellan De Två Välvda Bergen skall Stridens Basun ljuda.
- Pilgrimsfalken skall flyga en sista gång över höga berg och djupa dalar, blicka ut över världen, och dess skri skall eka i Den Avlägsna Öknen, där Den Förstenade Prinsens beläte vittrar i den bistra ökenvinden.
- Palatset på Månens Baksida hålles alltjämt vid skenbart liv genom kraft från Himlens Vagnar, vilka icke drages av hästar, och Härskaren i Månpalatset skall i sinom tid låta sin mäktighet få Världshärskaren Utan Namn att darra av återhållen vrede. Detta skall bli hans sista stora verk. Sedan faller Månpalatset samman, när Himlens Vagnar mist sin kraft.
- I den elfte månaden under Världshärskarens tjugonionde regeringsår på den tjugonde dagen i den nionde timmen och trettioandra minuten skall ett barn födas, vilket kommer att ge namn åt en hel era och en stor släkt av framstående och dristiga tänkare.
- Vinet kommer att vara förgiftat på Den Gamles tankebud, och en stor och mäktig konung i Västerns länder skall därav dö en kvalfull död.
- Lejonet av Styggelsens Vedervärdighet skall blotta sina gnistrande huggtänder, men dess klor skall vara klippta och likväl besudlade med fyrtiotvå jungfrurs blod.
- En varelse utan huvud skall omtöckna människor sinnen med giftiga ångor, vilka gör dem förblindade av raseri och galenskap, utan att de förstår varför. Tuppar med två huvuden skall födas ur väldiga ägg och åttabenta kalvar med huvud i båda ändar skall födas.
- En präst som talar tankens tungomål skall träda fram, men ingen skall lyssna på honom. Ett väsen som liknar en död korp av putsad malm, skall väckas till liv av Den Gamle, nära porten till den stad som Världshärskaren Utan Namn aldrig besökte.
- En kvinna från ett sällsamt folk skall försöka sätta en kniv i ryggen på Världshärskaren Utan Namn, när han besöker Ängelns Grav i Ljusets Stad, och något som liknar ett spjut av snirklande regnbågar skall då dansa likt en ljungeld mellan molnen över Världshärskarens huvud.
- När allt detta sker, som här berättats, skall ni alla veta, och detta är visst och sant, att tiden, den yttersta hemsökelsens tid, är nära, då, nu och sedan, när Ljusets Stad skälver i sina grundvalar, när Den Gamle förgäves försöker vidmakthålla sitt förtvinade välde och Världshärskaren Utan Namn vacklar i bävan på sin tron. Den som har näsa, han känner lukten av vad som komma skall, och den som har smak, han smakar icke det förgiftade vinet.
- Och lövet skall falla mot marken från trädet, men det skall icke nå dit ned.
Prosa
(Fabel/Saga)
av
Algotezza
Läst 288 gånger
och
applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-02-14 13:41
|
|
Nästa text
Föregående
Algotezza
|
