Det känns som jag är på väg
att brytas ner
och så blir det väl till slut
när jag med sanna ögon inte ser.

Jag kämpar i min egen illusion
som skapar lidande och depression.
Fast utan denna smärta 
kommer jag väl aldrig förstå,
vad som blir den behagliga vägen att gå.

Tack vare reinkarnation
kommer det ändå bli möjligt
att förstå gåtornas ekvation.
För allt har sin tid då erfarenhet
och mognad behöver ske.

Detta är ju en del av livet
även om det inte alltid är behagligt.
Men sett ur större perspektiv
så är det bara en liten del
som känns beklagligt.

Jag ber om stöd och vägledning
där jag inte ser
och får försöka mitt bästa
där mina karmiska möten sker.
Kanske allt får nån sorts vändning tillslut
så jag ur detta mörker hittar ut.