Jag vet en man som är så hemskt kontrollerande...
Blir det inte på hans sätt så blir det inte "rätt"!
Hur kan det funka att leva med en sån som han?
En man som tycker att hon aldrig något kan?!
Det gör så ont i mitt hjärta
när jag känner hans kontrollerande svärta.
En svärta som sakta förtvinar dem båda,
på det lömskaste sätt man faktiskt kan skåda.
Hon vet snart inte vem hon är,
men minns dock att det var han som fick henne kär.
Det är tyvärr något hon fortfarande tror på...
likaså att han är den enda som får henne att stå.
Men i verkligheten har hans dömande trängt långt in i hjärnbarken
så både hennes självkänsla och självförtroende hamnat på marken.
Där kuvar hon sig och tror att hon inget annat kan....
än att försöka göra allt för sin älskade man.

Visst slutar texten inte lyckligt här....
men jag ska berätta vilken tyngd även denna gosse bär.
En gång såg han vem hon verkligen var
och blev så otroligt rädd att inte få ha henne kvar.
Till en början var det som att han äntligen vaknade
och fick den kärlek som han annars alltid saknade.
Han var inte van att få bli älskad för den han var
för som liten blev han hånad och slagen utan försvar.
Han blev ständigt lämnad och sviken av de som stod honom nära
och detta blev en tyngd alldeles för stor att bära.
Omedvetet lastar han nu av sig all svek och smärta
på den person som öppnade hans hjärta.
Det är inget som han egentligen vill göra.
Men förstår inte att detta är ord han som liten fick höra.
Han bär en sån stor rädsla inom sig själv som gör så ont att komma åt....
att det kanske behövs en separation för att komma åt denna inre gråt?
Idag finns det mycket hjälp att få....
men man behöver sjunka så djupt att man tillslut vågar gå.
Kontrollets begär går med hjälp att förstå
men man behöver vara tillräckligt mätt för att kunskapen nå.

Det här är en svår situation för dem båda två.
Där de också behöver fatta egna beslut för hur det ska gå....