Jag föddes egentligen aldrig
utan min kropp bands fast genom månens olika faser
till mänskliga uttryck
Bara under förnatten
löses myten upp
så att det verkliga och det inbillade
flyter samman till något ogenomträngligt
som varar under mörkerflödet
till dess att kroppen badar i ljus
vid dagbräckningen
så att jag åter är mig själv

Slutligen har jag absorberat dagern
och anpassat mig efter alla dessa år
och vid en trumpets smattrande saldo
låter man en sanning rusa igenom mig
att nu är jag den avbild
jag skall stanna i
till dess att jag vid månens skilsmässotid med jorden
skall försvinna som stoft