en flicka så vacker och fager

på scen stod, sjöng en schlager

hon sjöng om kärleken den fina

jag tror hon hette Kristina 

rösten vibrerade av känslor varma

hon kunde verkligen publiken charma

men inombords hon grät floder

ty hon hade förlorat en broder

ja, han var mer än så

kan ni förstå

hennes älskade han var

nu han inte längre var kvar

döden så grymt ryckte hans liv bort

det gick hastigt och fort

nu står hon på scen och sjunger

inom henne växer en hunger

efter kärlek den stora och sanna

skall livet henne besanna

blott framtiden kan ge svar

på alla frågor hon har