Uppkrupen i min döde morfars fåtölj
följer jag krigsgudens kamp
genom pensionärskuvösens blåsor.

Bekymrat skakar tallarna
sina gamla kronor
åt ungdomens huvudlösa näthandel.

Spindelnät har ännu ingen sett
men skatornas egnahemsbyggen
har äntligen börjat sammanflätas.

Man förnimmer det bekanta jäsandet och bubblandet
när gamla människors gummistövlar
ännu tillåts lämna spår i dikesrenarna.

Mars återuppstår i sin uråldriga hedendom
med giftiga örters tröst
att motstå vinterns mobila dödlägen.