Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Meningen del II

 


uppe i trädet satt jag stilla
länge länge
jag visste ingenting.... ingenting
jag diade dagg kan man säga
men barnavårdscentralen tog tag i det ganska snabbt
och nu skulle jag ha riktig mat var 4e timma, 
eftersom jag var så liten och mager, även på natten
min stackars födemoder  lika stark som trädet självt, satte en väckarklocka på 3 , 
och så fick jag lite flaskmat även då, ja det rullade på
jag började växa, dag och natt växte jag där jag satt i mitt träd

slickade i mig sav nektar och blomdoft medan jag hoppade kring i mina träd 
Lite som en ekorre faktiskt
som jag hade börjat kommunicera med, jag kallade den Ekkera.´

Sen kom en period när jag hade lärt mig äta små kex som jag liksom ekorrarna 
satt på huk och snurrade mellan tassarna. Vi fick dem av gårdens människor som ofta satt i sina trädgårdsstolar och såg på oss.
Och vi på dom.
Efter en tid av nektar och kex och ständigt trädklättrande hade jag blivit lite tung i gumpen
Och hade nog även fått starkare ben. 
Så en dag klättrade jag ner och började utforska marken.
Jag hoppade då oftast kring på den lindrigt skötta gräsmattan, 
drog katten i svansen och tävlade med grodorna
i att ta mig upp och ner ur diket.
Jag var lycklig helt enkelt. Och så kunde det ju ha fortsatt. Om inte detta hade hänt. För en dag kom jag fram till huset.
Dörren var öppen och jag reste mig upp och tittade in.
*

 




Prosa (Kortnovell) av Ciralina eller Annmari Nyzell VIP
Läst 191 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-03-01 22:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ciralina eller Annmari Nyzell
Ciralina eller Annmari Nyzell VIP