Hon möter ensam morgonen 

Hon och havet möts öppet

Orden föds och hon låter 

pennan följa...

Vinter blir vår och vallar

de stora känslorna.

Dina, mina och andras

vävs och delas, ut över jorden.

Lycka, rädsla, hopp och tro

är titeln på varje kapitel

som bär vindpinad sorg och

en spirande lust nära en

hjärterot som svämmar över. 

Våren är sig lik men nyfödd och 

stora känslor har alltid funnits.

Men livet är från och med nu

avgörande och så annorlunda

att precis allt är möjligt.

Hon räknar inte trappans steg,

hon går alla steg som krävs. 

Hon går klädd i kärlek och den

faller böljande över hennes dagar.

Man kan skåda en  lycklig kvinna

eller så kan man titta bort.

Hon bryr sig inte längre.

Hon är ingen gåta när man vet

vem hon är. Då vet hon endast

gränser som slår med hjärtats slag.