Jag går på en vildmark
mitt ute i ingenstans
och bara går.
Går och går,
letar och letar,
i all oändlighet.
Men jag vet inte
vad jag söker efter.
Så jag fortsätter att
vandra, fortsätter att leta.

I min vandring så möter jag
en person, en mörk skugga
som sitter ihopkurad på
marken gömde sitt ansikte.
Personen sa i en ekande röst
“vänd om, det finns inget här…”
Jag struntade i vad personen sa
och fortsatte med min vandring.
Jag hörde bakom mig “är du säker?”
Jag fortsätter min vandring med
tvivel bland mina tankar.

I min vandring så möter jag en till
person. Denna var röd som eld och
hade armarna i kors när personen
tittade ner på mig och sa “vad
ger dig rätten att fortsätta leta!?”
Jag ignorerar personen och fortsätter
min vandring med ilska bland
mina tankar.

Jag kommer fram till en äng
som har blommor i alla färger
och gräs med ett träd i mitten
av ängen. Jag går fram till
trädet där jag ser en person
som är perfekt gyllene som sitter
under trädet. Personen frågade
“varför kom du hit?”
Jag hade inget svar.

Jag stannade och satte mig ner
under trädet och slöt ögonen.

Jag slutförde min vandring
med ett fullbordat sinne.

-Hpdqxho Glnwrqlxv