Den dunkles syns bara i ett dunkelt fjärran
Men han märks knappt när han rör upp denna obestämda fjärd
Här får man inte tala
Eftersom här är all kontakt med omvärlden avstängd
En del försöker kompensera detta
Genom att kasta ut röster
Men den dunkle är uttrycksfull på annat sätt
Hans ljudstötar tumlar om varandra
Trots att vi som tar emot dem spelar egentligen liten roll
För helheten
Vi upplever således landskap utan ansikte
Under den dunkles dans
I ett vimmel av morgon
Fylld av våra skrik
Vi försöker skapa uppmärksamhet för att någon
Skall komma oss till hjälp
Men det kommer ingen
Därefter höljer vinden oss i ett filter
Som kastar oss av och an
Så att vi alla blir delaktiga
I vardagens slaveri