Det ideala tillståndet gör mig djupt förbunden
Så att man i ett vindlande ögonblick
Får en skymt av
Hur solen tänder sig själv i
Molnens slagskugga
Nu är fan lös muttrar himlen
Besvärad över att jag får uppleva för många hemligheter
Medan han gör molnen passliga för
Ett band av nyvakna andar
På väg att reda sig ett nytt livsrum
Utan att de egentligen kan ta till sig
Någon stadigvarande livsform
Hos oss vi små räcker det
Med en kort övergång
Så är vi en del av denna nya värld
På morgonen sköljer man sig
Inte i vatten utan i ljus
Till dess en blek septemberdag bildar höst
Och det uppstår ett starkt sorl efter plöjaren
På evighetens åker