Händerna på min rygg och i mitt hår. Läpparna på mina. Trycker mig mot sig, närmare.

Händerna i hans hår. Läpparna på hans. Flyttar närmare i hans knä, närmare.

Andas, ler, skrattar, biter mig i läppen.

Jag vet inte vad han ser då, men han ser allvarligt på mig, som att han ser hela mig. Varenda litet sår, allt bagage, stressen.

- Du är så fin!, säger han och jag vill aldrig vara något annat än ´fin´igen.