Jag saknar dig, oftast på kvällar, ensam i min säng.

Men jag saknar dig inte ofta, för det gör ont att tänka på dig, så jag låter bli.

Istället har jag hittat någon ny att falla för när jag väl vågar att falla så handlöst som vi föll, för allt annat känns fel.

Ännu vågar jag inte, sitter med tårar i duschen och håller mig själv. Trots att varje andetag känns som en orkan som bara tar isär mig i denna misär.

Och jag vill träffa denna person, som kan få mig att falla så handlöst som du. Men ännu finns du kvar i mig. Har kvar ditt gift i mitt system.

Vill våga falla som jag gjorde med dig.