Långsamt över trötta dagar
balanserar hennes ord
mellan skrik på hjälp
och tystnades trygghet

Hon frågar sig
står hon själv igen
eller följer ensamheten
hennes steg

Mörkrets vattenfall över världen
ger henne chans att andas igen.
Leendet förtrollar ljuset
till en saga med svarta pärmar.

Hon får vintergatan att blekna
när hennes frostblåa blick
fylls med stjärndamm

Det är nu hon lever.
När gatlampornas sken går vilse
och skräckfilmerna blir ett
med skuggornas lekar.
När världen inte ser henne dansa
och månen blir hennes kavaljer.
(det är nu hon lever)