Verkligheten kasserar använt vardagsljud
Medan dagsljuset far förbi som liar
Över ett åkerfält
För att täcka revorna på himlen
Det mesta jag en gång ägde är försvunnet
I stället stämmer luften om verkligheten med bokstavstecken
Och spridda skurar av sinnebilder
För att tala om för oss att alla våra ögonblick har bokstaverats
Men efter flera bläddringar i de böcker jag har framför mig
Inser man att verkligheten drivs och ägs av en bakomliggande kraft
Som avgör vad som skall skrivas ned
Nu känns det som om jag höll på att berövas min verklighet
Eftersom den rullande vardagsremsan
Hakats ihop med två skilda montage
Mu är det dags för mig att välja väg påstår den
Men jag sätter mig ned och tar emot ögonblicket
Och sluter verkligheten i min kappa
Innan natten faller över mig