Hon sitter i bänken och hör
hans sång om flickan och kråkan
flickan som springer med
en skadeskjuten kråka i famn

hon tänker på alla gånger
hon sprungit och på frågan
hon ställde om varför
och svaret hon fick
annars vore du inte du

det var det förtvivlade hoppet
det som inte vill att det ska
vara försent

det var därför hon sprang ut i korridoren
ropade på hjälp
fast hon visste
att det bara var en kropp som låg kvar
i sängen
barnet fanns inte längre där

det är därför hon har svårt att ge upp
hoppet om att det kanske går att rädda
en skärva

i kyrkan ber man för de döda
de två som hittats i ett källarförråd
och en tredje som skjutits till döds

när hon sluter ögonen
rullar en gardin av texter
under hennes ögonlock
ord som rusar förbi
rad efter rad

hon ser på det tomma korset
svepduken är lämnad kvar
blodet har lämnat avtryck
ljuset bryts i det runda fönstret

© Eva Hedlund fd. Langrath 2019