Kritik av poesi tycks oförsvarligt
av flera diktare, vad jag förstår.
Att kommentera dikt skall göras varligt,
för trampet på poeters ömma tår
är inte bara fult men också farligt,
för också snäll kritik blir öppna sår
och undringar om trivialiteter
personangrepp på detta slags poeter.

Begrundar man detaljerna i dikten,
som utges som "verbalinspiration",
förstår man att författaren lagt vikten
mindre på texten än på sin person
och inte nått den sunda självinsikten
att dikt ibland är blott transpiration,
att poesin man trott sig fått från höjden
så ofta blev som sämre jobb i slöjden...