Till alla nyförälskade,

Ni som sjunger i duschen och dansar under regnet:

Kämpa för er tro och låt den gro till en gyllene bro, som leder upp till månen

Känn ingen förtvivlan, ty äkta kärlek har inget kön

Den står aldrig duktigt i kön, i väntan på att dess tur ska komma. Låt den blomma!

Kärleken tillhör inget land och ges alltid med öppen hand

Den saknar hudfärg och den pratar utan att yttra ett enda ord. Den får den blinde att se och tårarna att le

Den fick mig att be om en fe under Veronas balkonger och färdas snabbare än ljuset

För dess skull är jag gärna en hund, bara jag fick känna i en sekund hennes doft av apelsin och stjärnstoft

För dess skull har jag älskat likt ett odjur, beredd att spränga varenda bur och klättra uppför himlens högsta mur!

En man och en man, eller en kvinna och en kvinna - vem bryr sig, bara det känns okej. Visa belackarna och fördomarna dörren

Vänd ryggen åt hatet och det ständiga pratet om att hjärtats sånger alltid leder till blod och ånger

Ja, kärlek kanske börjar med en lögn - det tar tid att befria den från dåtidens bojor och välmenande papegojor

Är den sann, även om den slutar i en annan famn än min blåa hamn, så låt den blomma!

Slösa inget bläck på att förklara er, ni som älskar och vill bygga upp något nytt och vackert

Kom ihåg att ni förtjänar all lycka, vad folk än må tycka!