I mollton
skuren
vindelskrapa
hämtar yttervärld
medelst interaktion
hos hammarslagen
när diktässjan går i gungning

En dikt
som lämnat smideshärden
är som en vindil bara
Få hinner uppfatta den
när den blir till
och ännu förre
som till fullo förstår den
förrän man det sista av sina krafter
lyckas klavbinda den till pappers
så att läsaren dras in i ytans inre
och flyter med i dess intensiva rytm