Jag åker ifrån dig som efter ett break up.
Jag speglar sorg i ett töcken av något annat
du har aldrig vetat att jag är din
Att jag skrev över mig själv till dig
Som något att värna
Inte som förr, inte en värdecheck
Det gör jag helst inte en gång till

Det är inget frieri från mitt ego
Jag kärades ned i ditt öppna förvirrande tillstånd och dina framåt lutningar av empati.
Och glasögonen
Jag friar till alltet från alltet.

Du frågar vad jag tycker om dig
Jag svarar att jag gillar att vara här
Tar inte med skriket efter sinnlighet
Pratar ingenting om drömmen jag hade, fastän du hade huvudrollen

Jag hatar alla frågor där du tar med dig själv
Vad jag tror att du tycker om mig
Vad jag tycker om dig
Jag hatar när du uttrycker ”det där” och ”sådant där”

Fattar du inte
Jag kommer fly samstämmigt med hela mitt väsen
Om jag skulle ge vika för hybrisen
Att du besvarar mig
Jag skulle dö

Jag åker ifrån dig som efter ett break up.
Jag speglar sorg i ett töcken av något annat
du har aldrig vetat att jag är din
Och så är det dömt

Det är hållet professionellt
Och så är det dömt
Hur än skriket skriker
”Avsluta syntetrelationen och kasta dig över honom”
Så går det inte
Jag skulle aldrig göra så

Drömmen var om just sådant
Och det blev en skräckupplevelse
Så jag behåller illusionen
som är som sängen på morgonen
Jag behåller verkligheten med allt de professionella avståndet
Det som ger mig allt det här för dig