Hur kan relation inom familjen vara så komplicerad? Vad man än gör blir det bara svårare och svårare att fixa. Jag känner mig helt utanför alla andra. Är det jag som är konstig eller är det alla andra?

Det känns som att börja måla en vit duk med svart färg. Varje ny motstånd är ett nytt penseldrag med svart färg.

Hur många drag krävs det för att hela duken förbli svart? Hur som helst blir duken bara svartare och svartare varje dag som går.

Vad ska jag göra?

Jag vill börja måla med alla regnbågens färger. Det finns så många nyanser i livet att det går inte att beskriva det med enbart svart och vit.

Jag hoppas att jag kommer att vinna all svart. Vad som än händer blir livet så mycket mera intressant.

Jag har lovat mig själv att fortsätta måla med alla färger i världen även om alla andra skulle måla med enbart svart.

Tillslut kommer jag att vinna. Eller jag hoppas det varje fall. Därför fortsätter jag måla med alla regnbågens färger.