det är svårt. jag får inte in att det är 12 månader sedan. det är omöjligt. för mig är det nu, igår och idag. tiden är inte vad den utger sig för att vara. inte jag heller. ingenting är som det var. det är nu men i en annan livstid. en annan dimension.
och hålet efter dig, som går rakt igenom mig har stannat kvar.
det är enkelt att vara vid liv, det som är svårt, är att leva. leva samtidigt som du inte får det. fortsätta ta steg ut genom dörren, fortsätta dra ned luft i lungorna, fortsätta att ha en vardag. planera för en framtid, ett liv där du inte finns. att försöka vilja vara i en framtid där du inte finns. det är det där svåra.