OM DU SKULLE DÖ

 

skulle jag dö

fast jag levde

 

bära sorgdräkt

för det ogjorda

 

bära minnen

för det gjorda

 

aldrig mer få höra

din röst viska 

 

älska mig hett

med längtan

 

sinnet plågat

av kärleksbegär

 

aldrig mer få se

dina ögons önskan

 

att ta mig genast

här och nu

 

jag skulle dö

fast jag levde

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 316 gånger och applåderad av 20 personer
Publicerad 2019-05-21 17:08

Skriv ut
Spara som PDF

Fem hjärtan Din fina dikt berör på djupet! 2019-05-27

Stanley Rydell Ord som når ner till den största rädslan och där möter den starkaste drivkraften att övervinna rädslan, och träffar där försvar inte nyttar! Formulerat med bläck doppat i kärleksrött - intagande! 2019-05-27

Valter Örn Starkt och berörande diktat ! 2019-05-24

Niliboy Ja man är så nära ibland, bedja å förtrösta! Mota skröpligheterna! 2019-05-22

Judas Ekholm Gillas skarpt! 2019-05-22

Marita Ohlquist Berörande text i kärlekens namn! "jag skulle dö fast jag levde" 2019-05-22

M.Eta Tankar om döden kommer då och då. Du beskriver tanken väldigt bra! 2019-05-22

Feliaxel Berörande läsning 2019-05-22

ULJO Håll döden på avstånd. Är mera sunt. Livet har så mycket att ge. 2019-05-22

Poeten Salvador Ett fasligt tillstånd 2019-05-21

ej medlem längre Så fint diktat om den största rädslan men också om det allra innerligaste. Orden går rakt in. 2019-05-21

Blomma-Stjärna åååh - berörande och vackra kärleksord! 2019-05-21

Dan Myrbeck Berörande o bra. 2019-05-21