Han sitter på hennes sängkant. Kalla ögon slukar hungrigt hennes magra flickkropp avklädd i trosor och ouppfylld behå. Han ler sitt vargleende. 

Mamma står nervöst leende bredvid. Redo att hjälpa flickan på med den nya klänningen. Det ska mannekängas, har han bestämt. Han vill så gärna se henne.

När klänningen är på, snurrar hon runt med nedböjt huvud, till hans smicker. Medan minnen av hans händer kryper över hennes skändade kropp. 

Mamma ser inte tecknen. Eller vill inte. Vågar inte. Hör inte de ordlösa ropen. Se mig! Hjälp mig! Rädda mig! Men flickan förblir ensam i det onda.

Hon törs aldrig berätta för någon. Då kan allt bli ännu värre. Mamma få mera stryk. Och bröderna också.

Hon stelnar i sitt innersta till hård och kall. Tror aldrig på någon eller något. Flyr in i böckernas värld där alla känslor finns. Vuxenvärlden har övergivit henne.