klockan 19.40 lördag kväll
Du är långt bort
ensam i en lägenhet
dina små händer försöker hålla om din stora kropp
himlen sväljer dig som en ful ankunge
jag har ingen aning om hur det är att knappt känna igen sig själv
varje andetag i mig
vill vara hos dig
måste ändå ta ett steg tillbaka
hålla tillbaka alla änglar som vill springa till dig nu
sprängas och upplösas skriker mammarösten
vara kvar på jorden är mitt mål denna sekund
Inga jävla löv får falla över dig ikväll
du får inte sitta i fönstret och svälja gråhet
lova mig detta min dotter
jag är dig så oändligt tacksam för att du ännu finns
finns här hos oss
förlusterna förnedringen förfulandet har hållit dig i sina grova nävar
jag vet
jag vet inget om din smärta om din ensamhet
jag skickar ut i gråaste kvällen min blues
för din skull har jag orkat finna det som skär ut en egen plats
jag är en regnig gata utan slut
jag måste ta ett steg tillbaka nu