Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
från och med nu och från och med den här texten är jag Carlos Clandestino här inne på Poeter.se ..keep in touch!


3 låtar to love! Tom Waits, Love, och Bruce Springsteen..

Love - Alone again or

Alone again or är en sån där låt, en sån där låt som man bara vill flyga bort till; man vill hålla den i sin hand som Jesus höll alla rosa lamm i sin famn och skrattade åt dom mohahaha!! man vill hålla den i sin hand och inte skratta åt den men bara låta den ligga här inte skratta för hey, den kanske vaknar då och Alone again or är allt som allt soundtracket till det bästa TV-spelet som aldrig släppts om hur Zelda gifter sig med Törnrosa i en sunkig lokal i Birmingham sen sniffar dom kokain och Törnrosa ser ut precis som Kate Moss och Zelda ser ut precis som jag som Pete Doherty och Alone again är allt som allt en av dom bästa jävla låtarna jag någonsin hört, en smäll, första gången jag hörde den; EN SMÄLL! och jag reste mig inte igen den dagen, jag låg kvar och morgonen efter reste jag mig inte heller och jag låg kvar med febertempen tryckt mot elementet, hasslade till mig en skön, sunkig röst så att när morsan öppnade dörren så sa jag bara; öh, what? Jag är sjuk som en möglig limpa, jag är sjuk som en svettig strumpa, ett plåster i blod, så STICK och dörren stängdes och jag blundade och låtsades att dörren aldrig skulle öppnas igen och ur springorna eller nåt, ur nyckelhålet och mellan persiennerna strömmade solljuset in, fåglarna visslade i bakgrunden men där, wow, runt allt det där sjöng Arthur Lee Alone again or som om tiden stod still och någon sa att han hade sagt att han skulle kola vippen vid 26 jordsnurr och jag tänkte shit vad grymt sån ska jag också bli och morgonen efter ringde rektorn och jag sa inte fuck you jag sa inte hej du är en son of a bitch jag sa inte bög jag sa inte nåt jag bara drog dit och tittade ut genom fönstrena mot ängarna, och skolgården som jag gjort varje lektion sen årskurs 1 puhh!! och som jag skulle göra ända in till universitetens gråa betong, jag kollade ut cause det ända folket för mig var det galna folket, dom levande döda och det fanns alltid någon där utanför någonstans som såg ut precis som Arthur Lee eller nästan precis som Arthur Lee och skolan sabbade sig och allt blev tjat-tjat-tjat-du kommer inte bli någonting och fuck dom fuck samhället blev en resa till United Kingdom och en gång när jag bodde i Manchester kom Arthur Lee dit, oh boy >>> biljetterna köpta, stoppade i fickorna som Moz sina liljor, titta på mig! TITTA PÅ MIG! PLATS: campus, slutade jobbet vid banken på Oldham street klockan 15:00 och buss 43A på vägen hem, förbi universitetet; där stod redan en kö, shit, 5 timmar kvar, några öl från turkens närbutik i Rusholme, springande fram, hasande, campus, campus, och klockan slog 20.00 och klockan slog en jävla massa slag och folket applåderade och folket skanderade, skrek; Arthur! ARTHUR! ARTHUR! och Arthur kom inte och folket ställde sig på sina stolar, vevade på tröjorna och jag stod på min stol för att se alla andra och för att kanske någon gång, någonstans kunna se Arthur Lee där och jag tänkte för mig själv att nu fattar nog Arthur Lee att vi älskar honom för ingen kan undgå att fatta något sånt och alla år i fängelset, FUCK DET! DU är här nu, du är våran boy, våran gud, våran yes, vårat allt och alla älskar dig och folket på stolarna satte sig snart ner för en gris i blåa kläder kom fram och sa till SIT DOWN och en kille kom fram på scenen och alla jublade för alla trodde det var Arthur Lee och det var inte Arthur det var inte ens nära, han var inte ens svart; han var så vit man kan bli i hela England av tre tusen miljarder år utan sol men alla jublade ändå och han gick fram till mikrofonen; log lite genant, försökte se cool ut och sa TEST-TEST, stapplade därifrån och alla jublade ändå mer och sen, ingenting, tystnad, några väsande, hesa; ARTHUR, från bakre skiktet, några handklapp och sen, sen, sen, några jublade, sen jublade alla lite mer för någon hade tydligen sett honom och alla trodde dom såg honom och alla skrek och där var han, musiken gick på och han hade solglasögon på sig och såg så cool ut som man bara kan se ut om man kommer från Los Angeles och jag kollade på gubben som satt bredvid mig och jag sa ingenting till honom och han sa ingenting heller men jag ville bara bryta ihop och falla ner på golvet som en skadeskjutet djur och sen bäras därifrån som en vinnnare; istället stirrade jag rakt fram, snett uppåt på mannen som egentligen borde varit död för 50 år sedan men hade hunnit skrumpna, och fördubbla sina 26 jordsnurr och han hade solglasögon på sig, i England, haha; och en solkig, sunkig, spräcklig skjorta och det gjorde ingenting att han såg ut som alla i Tredje klotet från solen, på samma gång och musiken fortsatte, för musiken fortsatte och han ställde sig bakom mikrofonstativet stirrade rakt fram, minen spänd, orörlig, stel; sen; pom-pom-POM YEAH-said it\'s alright!!! I won\'t forget all the times I waited patiently for you!!! Och helt plötsligt delades världen upp mellan dom som sjöng med maniskt, i panik; och dom som stod tysta och bara ville höra Arthurs varje ord bryta tystnaden, och jag tänkte again; jag tänkte att hur såg världen ut när Kain och Abel bråkade och delade upp världen emellan sig, det måste sett ut någonting sånt där och det här var minst lika heligt, minst lika avgörande för dom följande tre tusen miljarder åren som det där; och jag stirrade, sjöng inte med, stirrade, stirrade, och hans band spelade i otakt och det gjorde ingenting, no, no, jag stirrade, stirrade på mannen som inte ens hade skrivit den här låten egentligen och det är alltid samma sak och precis samma sak som att Ray Davies aldrig skrev Death of a clown eller att Elvis inte skrev någonting knappt; vissa saker bara ÄR! och jag stirrade på mannen som hade gjort Forever Changes och jag stirrade på mannen som hade fått mig att ligga kvar i sängen den där dagen för hundra år sedan och den där mannen som var delaktig i all frånvaro och alla kassa betyg och allt det där som får pojkar med converse att köpa nya converse och pojkar i randiga t-shirtar att dricka ännu en flaska vin och egentligen hatade jag honom egentligen hatade jag honom som jag hatar min egen spegelbild och jag ville gå fram till honom och fråga någonting, fråga vad klockan var, fråga nåt, säga HEY, heil you, hey! Men jag vågade inte, jag hade inte tid, det var så många där, det var så fint, det var så fint och nu är han död. RIP! I love you :)


Bruce Springsteen - Drive all night

Alla andra har fest och folk hemma hos sig när jag sitter här hemma med en kopp kaffe och dör, vrider upp volymen som ett alibi mot dom som tittar in, och kanske ser mig, sen skrattar dom väl och säger; ha titta där, han är säkert en sån där pedofil! gömmer mig bakom krukväxter och kisar mellan förvridna persienner; hoppas ingen ser.. vrider upp volymen lite till som ett sätt att stanna kvar och säga hej, jag behöver inte er, jag behöver ingenting, och jag säger det för mig själv, sjunger med och säger det igen, som om jag menar det, och börjar tro på det, trots att jag vet att det är precis, precis, tvärtom.. herre gud vad jag behöver dom, herre gud vad jag behöver sprit, sprit att gömma mig bakom, en fylla stor nog att våga säga till någon; jag älskar dig, en fylla stor nog att spränga någon med, en fylla stor nog att spränga mig själv i tusen bitar, packa ihop väskan och dra någon annanstans, till Amerika?! tja, varför inte.. när rädslan för att stanna kvar blir större än rädslan för att ge sig av, då tar jag färjan härifrån.. bygger mina drömmar av begravninsmusik och packar väskan med dynamit, jag är inte klar än; no, no, jag knappt ens börjat.. och det var så Bruce Springsteen blev min bästa vän, eller i alla fall en vän, en sån man kunde lita på bara för att repeatknappen aldrig svek och det finns stunder på Nebraska-skivan då himlen faller ner och jag kan gå runt på stan i hundra timmar och räkna gatustenar, räkna avloppsbrunnar, räkna tuggumin fästa på asfalten som tatueringar över skrynkliga skinn; och det finns en låt i detta universum och i unversiumet next door, hela vintergatan ut; det finns en låt som heter Drive all in och inte kan förklaras annat än som tårar forsande nerför en skallig mans kind, någon som försökt med allt men hamnat ensam, inkörd, inbäddad i en Hästen-säng med kvällstidningar som örngott, Humphrey Bogarts-posters över tapeterna, som en, som en, som en symbol för att inte räcka till och om du kom hit i natt, baby; om du kom hit i natt; ah, jag skulle köra hela natten för att köpa dig några skor, om du var min, om du var här, så kom, kom, kom och säg vad du vill ha.. och för alla som kan sin Bruce är det hela så uppenbart att Bruce aldrig varit så mycket Van Morrison förut, aldrig så nära den där känslan i Madame George av att lämna ett rum fullt av dans och musik och dans och dans och dans för ett tåg till Sandy Row och kidsen som går ut för att få frisk luft och tänder en cigg på vägen in, en cigg åt världen, en cigg åt kärleken, en cigg och ett fuck you, när Bruce gick klar skolan var han så ensam att han inte ens gick på sin egen skolavslutning och mycket av det hörs i den här låten, det hörs, det hörs och från andra våningen hörs folket dansande, vinet flödande, och I swear du är säkert där, du är säkert där och knullar med någon nu när jag sitter här med en kopp kaffe och dör, men jag har Bruce, för jag har Bruce, så du kan ta dig, du kan ta dig, så ta dig, så ta dig, för jag har Bruce och jag har Bruce on my side och herre gud, det känns så bra ibland att bara vara vid liv, det känns så bra ibland, det känns så bra ibland..


Tom Waits - A sight for sore eyes

Shit, jag har blivit en känslig jävel.. jag gråter åt nästan allt där jag förut bara gråtit när Bruce the boss sjöng om sin brorsa och Ray Davies sjöng om solnedgångar gråter jag åt varje rad som Tom Waits någonsin plitat ut, men hey; what\'s wrong with that? och jag vet inte vad det är, med Tom Waits, jag vet inte vad det är, men han är doften av kaffe som stått på för länge, och han är drömmen om Amerika, om att bara ge sig av utan packning, passet i bröstfickan och skjortärmarna uppvikta över armvecken, orakad, ostruken, svetten i pannan som stjärnglitter på havsytan, svetten i ögonen som hängande trädgårdar i Babylon, och okammad; han är drömmen om det Amerika som Kerouac tryckte ner under fötterna på Dean Moriaty och Sal Paradise, som små mexikanska chics, sittandes i bussar med blickarna flackande ut ur rutorna, och ibland, ibland, när bussen har stannat och alla andra försvunnit därifrån sitter det en tiggare vid sidan om, med benen kvar i Vietnam, armarna fläckade av rost, från kärlek som vittrat sönder under alldeles för många regnskurar, vittrat sönder framför ögonen, men instrumenten; en rutten gitarr och några plåtburkar att slå på, trumpinnarna, ah grenar hållande som en näve håller sin klippkant, som en mormor håller sitt barnbarn på väg till skolbussen säger hej då vi ses ikväll, it\'s now or never; och sen, den vackraste, falskaste, sprödaste versionen av My way, och alldeles för mycket whiskey; så ta mig dit, ta mig till Amerika, ta mig till Tom Waits-land där pubarna är öppna till solen stigit upp och bartendern häller upp drinkar som Vasaloppsfunktionärer häller upp sin blåbärssoppa och på scenen, bland röken, ensam i ett hörn sitter Tom Waits och sjunger A sight for sore eyes, så vacker så att fåglarna stammar, så vacker så att solen vacklar, så vacker så att stjärnorna faller ner bland ängarnas tistlar och skolgårdens maskrosblad;

\"hey sight for sore eyes it\'s a long time no see
workin hard hardly workin hey man you know me
water under the bridge didya see my new car
well it\'s bought and it\'s payed for parked outside of the bar

and hey barkeeper what\'s keepin you keep pourin drinks
for all these palookas hey you know what i thinks
that we toast to the old days and dimagio too
and old drysdale and mantle whitey ford and to you

no the old gang ain\'t around everyone has left town
\'cept for thumm and giardina said they just might be down
oh half drunk all the time and i\'m all drunk the rest
yea monk\'s till the champion but i\'m the best

i guess you heard about nash he was killed in a crash
hell that must of been two or three years ago now
yea he spun out and he rolled he hit a telephone pole
and he died with the radio on
no she\'s married and with a kid finally split up with sid
he\'s up north for a nickle\'s worth for armed robbery

hey i\'ll play you some pin ball hell you ain\'t got a chance
well then go on over and ask her to dance\"




Fri vers av Alfredo Augusto
Läst 1212 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2006-09-07 22:46



Bookmark and Share


  edvin medvind
Det är så fint allting.
Och jag vill också åka till amerika nu, jag vill sitta på ett sunkigt café mitt ute i nowhere med ett trasigt flipperspel och en jukebox fylld med låtar av Chuck Berry, Jerry Lee Lewis och Elvis och en stor kopp svart kaffe och en tjock svart tant som pratar texasslang och hon frågar What d'ya want? och jag svarar I want it all.
I want it all och jag vill till Amerika nu.
2006-09-08
  > Nästa text
< Föregående

Alfredo Augusto