Du finns i varje dröm,
Du följer mig i hela min sömn,
Du fyller varje tanke, varje vaken minut.
Det tar aldrig slut.
Hur beskriva vad jag känner?
Det är så himlastormande det som i mig händer.

Att få barnbarn
blir som en inre orkan,
en jordbävning eller ett utbrott från en vulkan.
Nej, all världens vädermakter samlade
kan ej avhjälpa när vi famlade
för att sätta ord på känslan när vi famnade.

Känslan är så övermäktig,
en kärlek så stark och stor.
Den får mig att svälla,
den över alla brädder välla,
hotar spränga mina kläder, mina skor.
Ja, det här är långt större än man innan tror.

Går och ler hela dagen
med den risken,
att när jag står på ICA i charkdisken,
väller skratter upp ur magen.

Skrattar högt och länge,
kan inte sluta,
andra kunder börjar nästan kuta,
för att komma undan den kvinna av galenskap fängde.

Tänk om hon kastar korven!
eller slår mig med korgen?
Snart börjar hon kanske skrika eller gråta?
Eller på nåt´annat sätt låta!

De som redan är farmor, de förstår.
Det syns i deras blick,
de ger mig ett leende och en liten nick.
Detta är nåt´övermäktigt, mer än vi hantera förmår.
Ja, mer än man innan förstår