Inte visste jag vad lycka var
Innan jag dig i min famn bar
Tyngden av din kropp i min famn
Och ändå har du ännu inte ens ett namn

Vet ännu inte ens vem du är
Och ändå har jag dig så kär
Dina små öron fjuniga
Dina små kinder så lena och duniga

Du kom nog från ett främmande land,
Där har du hittills bott, på en vacker strand.
Du har nog alltid funnits i dina föräldrars drömmar,
Som en vacker tanke, ett löfte i framtidens sömmar.

Du minner om tre andra ögonblick i livet,
Då tre andra gossars liv blev oss givet.
Då visste jag inte heller vad lycka var,
Innan jag dem i min famn bar.

Deras far och jag
Gav oss då ut på livets atlant
Vi rodde vår båt, dag efter dag
Tills tiden kom att äldste gossen sätta iland

Där fann han din mor
en lycka så stor,
Deras kärlek stod i brand
Och de lämnade land, gav sig ut på livets atlant.

De seglade runt på måfå,
Vind i seglen – de ville få små.
Där i främmande land,
Fann de dig på din vackra strand.

Kasta ankar,
Familjelyckan bankar
De lyfte dig ombord
Du är så fin – det finns inga ord!