Känt är att du aldrig någonting ska ta för givet
Då du inte vet vad som kommer härnäst i livet
Nu, poeten i mig, vaknat till liv igen
Men denna gång blir det inte en dikt om dåliga män
Den här handlar dock inte heller om något roligt sägas bör
Hoppas ändå att du orkar lyssna gör
Min start på jorden var krokig med många tuffa motgångar
Jag önskar att jag trots detta ditt intresse fångar
När jag bara ett litet barn var
Sa han att han ingen kontakt med mig ville ha, min far
Hemma var det mycket bråk och tjafs
Så jag tvingades bort i ett nafs
Till tre olika fosterfamiljer jag kom
Tyvärr trivdes jag inte hos någon av dom
Och i skolan jag svårt mobbad blev
Kände mig inte alls sedd som elev
Efter det hamnade jag på ett behandlingshem mitt i stan
I början hade jag svårt att anpassa mig men efter ett tag blev jag van
Det var också här jag hittade min allra första vän
Än idag håller vi kontakten
Senare jag en svår psykos fick eftersom jag inte mådde bra då
Jag starka mediciner ännu tvingas gå på
Mer finns att berätta om vad som tidigare hänt
Men jag väljer att hålla resten relativt okänt
Kanske ni nu undrar hur jag orkat med allt som jag varit med om
Jo det ska jag för er tala om
Tack vare att jag kunnat se allt elände med humor har jag oftast mått hyfsat ändå
Tror att man varje dag måste fortsätta att kämpa på
Det gäller att en stark vilja ha
Då kommer allt en dag att bli bra!