det sägs att skriva verklig poesi

är få förunnat

 jag däruti

mig ändå kunnat

finna skönhet och kärlek

berusad av de vackraste orden

 ord om den skönaste lek

den allra ljuvligaste på jorden

om naturens vackra under

ängars böljande hav

skogars lummiga lundar

åt oss Han gav

 Han gav oss också mullrande berg

och heta källors varma vatten

det ger landskapet färg

Han gav oss också natten

om detta kan jag skriva

men orden blir så små

svårt att beskriva

orden räcker ej ändå

nog för att jag skulle vilja byta

 här skulle jag kunna dra en vals

 men min ödmjukhet förbjuder mig skryta

nä,  jag är ingen Karin Boye alls