Han hade söta saker i handen, båda händerna.

Han bar på allt gott av mat och dryck i handen, båda händerna.

"Pappa pappa! "

ropade hon högt medan han var på vägen hem.

Han hörde inte henne.

"Pappa pappa!" en gång till ropade hon.

Han hörde inte heller.

"Fan pappa, du hör inte mig", sa hon, tårögd.

Tårarna faller snabbt och dimman täcker ögonen medan pappan snabbt som blixt försvinner ur plasten.

"Eller du vill inte höra mig" sa hon ledsen inombords.

"Pappa kommer, pappa kommer" en kvinna ropar när han klivit in i hemmet.

Alla barnen var glada med pappans hemankomsten medan flickan fortsätter på att falla ner i en lång depression och fortsätter hem till sin mamma eftersom pappan brydde inte sig för hans lilla dotters djupa sorg. Han brydde inte sig för det  lilla känslotrådet som knyter mellan han och hans dotter. Han rev sönder alla känslor som kan spridas ut av en vanlig förälder.

Som vanligt sitter hon vid sitt fönster’, tittar långt mot horizonten och fortsätter hoppet på att någon dag förhoppningsvis kommer denna pappan hör hennes gråtande hjärta och hälsar på. 

"Men han kommer aldrig" sa hon inom sig, han älskar hans andra barn mest av allt, tänkte hon .

"kom lilla gumman vill du inte äta?" ropade mamman från köket.

"Mamma! jag såg pappa idag och ropade på  honom men han svarade inte mig.

"Han vill inte ha mig i hans liv", ledsen sa hon till sin mamma.

Mamman omfamnade flickan hård och luktade hennes andetag och sa: Men jag vill ha dig i mitt liv, tack vare dig lever jag nu, för din skull, du är allt i mitt liv och du är bästa som hänt mig i livet, vi har alltid kämpat för livet och vi behöver inte kämpa mer för att din pappa ska höra dig ropa på honom.

När pappan överger familjen och hör inte ens dess röst blir han till en onödig pappa