Kyla i djupa höstandetag,
blickar mot himlen,
i sommarnatten,
söndergråtna av sorg,
orkar de inte vara ledsna längre.


Döden vilar alltid en halvtimma bort,
medan livet andas i detta nu,
precis intill.

Kraft samlas,
det sägs att livet blir lättare att bära då.