Du leker en osynlig lek
med mig som tror mig veta,
att du är blott en tanke vek
och ingenting att leta.
Du låter mig i leken gå
att jag må missbedöma
gudomlighetens apropå
att leka kurragömma.

Du gömmer dig i livets rus
för mig, som fåfängt snokar
i ritualer, orgelbrus
bland religiösa tokar
efter en "Gud", som tyst på tå
har gömt sig för att leka
med mig som vilset måste gå
som tvivlare och tveka.

Du hittar mig i lekens larm, i
livets vrår och gömmen
och sluter mig i famnen varm,
i dina innandömen.
Osynlig är du i din dans
och mer än jag kan döma,
men alltid finns du, "Gud", nånstans
och leker kurragömma!