jag har sett dig
förr
flera gånger
men nu
vad är det som händer
av något skäl är du närmre nu
liksom vardagsenkelt bara
med
vid bordet
jag har ju redan sett dig
förut
varför
stannar mig mitt hjärta så
förnimmelsestill
varför
blickstillar sig varje ord varje min tanke
varför
är det som uppförstorat som ultrarapid
varje eventuell naturlig rörelse



som om jag vi livet oss är innesluten i något annat
än det vanliga
våra ögon dina mina
blickar
känner de andra
det här
märks det på mig
varför
är allt av mig som jag är van mig
utom räckhåll
varför
är jag som en vidöppen mjuk varm
förnimmelsesensor
bara vanliga jag


i ögonvrån ser jag dem skymta

(jag förmår kan inte vända mig, till dig,
rakryggad enkelt riktig)


dina livliga djupa ögon