Sjutton år senare, står jag med båda händerna i byxfickorna,
lådsas titta ner på sprickorna i asfalten, med honom två meter framför mig,
tänker att, han struntar i att krama mig, det är tillräckligt, med dom,
så frågar han så oväntat, riktat till mig:
- Vill mongot också ha en kram?
Mongot var ökennamnet på mitt femtonåriga jag,
vi kör med det fortfarande, idag , sjutton år senare,
och ja, jag ville ha en kram,
om han bara visste,
hur mycket jag önskade att han aldrig skulle släppa taget om mig.