Vilken tur jag har, som har en ouppskriven dikt. Det betyder att jag kan fästa den här, denna min femte dikt!(Titel; Denna min femte dikt)
Det sägs att; Håll dig fokuserad.
Istället för att i nuläget vara fokuserad.
Håller händerna framför munnen, i en tacksamhetsgest, en sådan som finns på telefonen. Denna gest brukar i normala fall betyda, att det är dags att sluta skriva. Men varför vet jag inte. Eller vet jag? Jag vet att jag inte vet, men om jag visste så skulle svaret vara, att min själ känner mig mättad, av mina egna ord. Mindgames. Att tänka utanför boxen. Eller att tänka inom boxen? Filosofi är väl inte riktigt min grej.Men tankar i tvekan, som går åt två håll. Ni hör själva...
Att tänka utanför boxen. Eller att tänka inom boxen? Jag har inte bestämt mig. Kommer jag någonsin att bestämma mig? Någonsin...

Livsandarna har återvänt. Det är väl ändå inte något som man just säger, för just sägandets skull? Så trött, men med kaffet återvände livsandarna, dvs. om meningen är att man skall vara pigg.

Meningen är att vara pigg. Är det detta som är affirmationer, eller är det bara en vanlig mening? Jag vet faktiskt inte. Ska jag tänka djupare på det?
Så är det med mycket. Ska jag tänka på det på ett djupare plan?

Fristående mening; Kan jag nå upp till din nivå?
Måste granska dig i minsta detalj.
Men ändå, är och förblir det alltid denna valda sanning som alltid stämmer; Du känner dig själv bäst, och kan granska dig själv på ett sätt som jag inte kan, utifrån.

En pusselbit saknas. Men jag skall göra mitt bästa. Kan jag göra mitt bästa, i detta fall, när avsikten är att göra sitt bästa, med The missing piece of the pussle?