kinderna är inte längre släta dina ögon bär en sorg

din hållning viskar om ett vemod och dina fotsteg berättar om saknaden; om en far som reste mot det oändliga                                                                                                                 

om han som flög en tidig morgon men som lämnade kvar en kyss i luften, den som känns i varje bris mot kinden

din far lämnade dig Daniel, han lät skyarna spricka och fåglarna falla

medan du stod kvar

ensam

ihålig

med solen i ögonen

men;

i inte längre för stora skor