Augusti, du är rötans skämda månad
med dagars drivhusvärme, nätters svett.
I lyktans sken, av röda månen hånad
förtäres kräftors klor med etikett.

Augusti, är du ändelsen av livet?
Man klaga månde över ditt förlopp.
Med skördeandens lie tycks det givet,
att du på sommarns fägring sätter stopp.

Augustis klagosång har skilda spektra
av åska, illamående och död.
O´Neill förlägger klagan till Electra,

jag gnäller över möglet på mitt bröd!
Allt gör en tragisk tavla, liksom lånad
att varna för augusti, rötans månad.