Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Du och jag och något som aldrig fanns


Vecka tjugoåtta

Klart jag vill att du ska veta, veta hur du slagit sönder mig, jag vill att du ska lida! Jag vill at du ska kräla och gråta, för jag ska inte gråta mer

Känner jag ens dig?

Du kom som en storm och blåste iväg mig, tog mitt hjärta och försvann, lämnade mig åt flera månader av tystnad och ett halvt förlåt för något som egentligen inte funnits.

Ett ord, bara, en mening...för mycket begärt? Var det mitt fel för att jag inte var så uppmärksam, var det ditt straff, din tystnad för min?

Men vet du, jag ska vara stark nu, du är inte värd mina tårar, du är inte ens värd att veta vad jag tycker längre

Det är DU som inte är värd något




Fri vers av Lithia
Läst 286 gånger
Publicerad 2006-06-27 22:34



Bookmark and Share


  Jer
Mycket bra präntat. Skulle tåla att
putsa upp bara lite. I sin helhet är
det bra. Titeln gillar jag mest, en
fyndig markeringen i dagboken!
2007-01-02

  *Camilla*
Man känner att du är besviken
du är sårad

Och jag vet hur det är
jag vill bara skrika till tex min far

att han bara kan dra och dö
för jag har aldrig blivit älskad av honom
jag har aldrig blivit omtyckt :/

Underbar!
2006-11-05

  Nattis83
En text som utstrålar mycket smärta eller besvikelse... du förmedlar det väl och du verkar vara en mycket stark person. Bra skrivet! /Natalie
2006-06-27
  > Nästa text
< Föregående

Lithia
Lithia