Från Kirgisiens stäpper, jag härstamma!
Men det gör Dig, detsamma.

Jag hör din nål falla.
När Kirgisiens stäpper, mig befalla.

Jag, utsätter dig, för mig.
Du, lika bedårande som förgätmigej.

Du fruktar Attila.
Trots att han aldrig velat illa.

För det finns en plats, bortom rätt och fel.
Möt mig där.