solen skymmes mer och mer

mörka moln sig tränger

man mera sällan solen ser

årstid som sig svänger

mörkret tidigare sig sänker

man kurar framför tända ljus

stjärnor på himlen blänker

människor i vart hus

snart ska trädens löv falla

kala likt skelett de ska stå

nätterna bli så kalla

så ska det bestå

till vinter knackar på port

frustande av yrsnö

det han alltid gjort

hösten får ta adjö