Djingis Khan är historiens mest omtalade krigare
vars taktik och stridsteknik fortfarande används.
I skymningslandet Sverige lärde sig militären ej
något av den metod som Djingis tillämpade, icke
heller av Finlands erfarenheter av Vinterkriget där
en stormakt ”slogs” till spillror under november till
februari.
Vietnam ännu ett talande exempel – efter krigslutet
trängde kineserna in på vietnamsk mark med stor
styrka, avvärjdes och kastades ut vid gränsen…

Djingis Khan utvecklade militära strategier som gjorde
att de vann i princip alla slag de deltog i. de använde
varierande strategier beroende på motstånd, plats och
tillgänglighet.

Vid slag mot traditionella arméer, som till exempel mot
de europeiska riddarna, så låtsades ofta mongolerna att
de höll på att förlora slaget och tog till flykten.
De andra stridande följde då efter, men eftersom olika
enheter rörde sig olika snabbt, så blev de mer utspridda.
Motståndarnas kavalleri blev trötta under de tunga riddarna.
När väl mongolerna lät förföljarna komma ikapp på en plats
de valt själva, så använde de sig av pilbågar som ofta hade
längre räckvidd än motståndarnas för att decimera motståndet.
De kunde också använda sig av explosioner som skadade,
förvirrade och sänkte moralen hos fienden…

Generalerna i Högkvarteret förfogade en gång till
världens tredje störste flygstridskrafter ändå slogs
flygstridskrafterna ut på mycket kort tid ute över
Östersjön, marinen likaså, övriga vapengrenar
följde ner i bråddjupet. Krigsmakten övergick till
gerillakrigföring och civilt motstånd med ett stort
lidande. Rädslan för en kärnvapenattack blev stor.
Riksdag och Regering, Kungahuset gavs order om
skyddsgruppering till speciella skyddsrum och ett
fåtal sambandscentraler som njöt skydd samt vissa
samhällsnyttiga myndigheter.
Civilbefolkningen/medborgarna lämnades utanför.

Anledningen till det svenska nederlaget var feltänk,
alltid feltänk, även i vår moderna tid. Dels 1999 års
försvarsbeslut av politikerna att avskaffa värnplikt
och lägga ner förbanden samt viktiga mobbförråd.

Högkvarterets envetna idé att striden skulle skötas
utanför landets gränser, gränsar till infantilitet, att
låta en stormakt tränga in på svensk mark vore en
fördel. Svensk krigsmakt kunde vid scenariot
kraftsamla, hindra framryckning, avskära och slå
fienden utan större civila och militära förluster
och med en delvis intakt militär organisation.

Vid den tiden krävdes för invasion fyra (4) gånger
fler angripare än försvarare. Få länder kan sätta in
det antal och materiel. Strida på eget territorium är
en fördel som historien lärt oss.
Det politiska spelet och okunskap har permanentat
ett tillstånd av vanmakt. Detta går inte att reparera
inom överskådlig tid utan enorma kostnader…

Inköp av det amerikanska luftförsvarssystemet
Patriot – redan inaktuellt och föråldrat för 10
miljarder utan förankring hos svenska medborgare
motsvarar en helt fri tandvård för alla i Sverige.
Gotlands regemente vilken betydelse anses den ha?
Äntligen har finska och vår svenska ÖB löst frågan
om logistiskt nyttjande av Gotland för flygvapnet –
där är veterligen inga politiska initiativ tagna .


Visar med all tydlighet vad ”lekstugan” hos makt-
eliten handlar om, folkförankring?
Politikerna ”lövar och lövar” – trovärdigt? Hur många
av de folkvalda har gjort sin GU o/e officersutbildning?

Djingis Khans taktik är i nådens år 2019 en viktig
faktor för ett fredsälskande land som Sverige…

Sverige har utvecklats till ett Skymningsland!