någon
som jagar knytnävar
utsträckta på torg
som hon
hon som skrek hål i väggen och
fällde tavlor om möten
utan rädsla
som en skogsman
som aldrig upphörde att dö
alltid på gång
med inblick och utblick
och vinden i sitt hår
precis där man oftast inte går

någon
någon hoppades på nål och tråd
och en hand som ömsint lagar
inte bakvänder ord
säger precis hur livet är
då och nu
och alla nya vida dagar

med blommor där stjälkarna vidrör varandra
och bladen fjädrar sig upprätta
och samtidigt för sina pistiller vart som helst
i hopp om förändring

höga oktaver plockas där
där skyarna faller i gråt

inget regn lika fullt gnistrande
som dessa genomskinliga droppar